Tiden går

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev här men den här perioden har varit som ingen annan. Det här med pandemi var inte så många som räknat som möjlig och när den nu ändå hände så var många helt oförberedda.

Vår bransch var drabbad då vi inte har fått lov att samla deltagare på våra kurser. Men det betyder inte att jag inte har jobbat. Snarare tvärtom. Plötsligt behövdes vår insatsstyrka på många olika ställen och vi har varit i gång med uppdrag för både Folkhälsomyndigheten, MSB och Västra Götalands Regionen. Det har varit omväxlande men det har också inneburit mängder med extra arbete.

Men när pandemin började och våra kurser blev inställda blev jag inbjuden att hålla olika online-föreläsningar och även haft samverkan med Stadsbiblioteket i Göteborg och Europa Direct. Där fick jag ge mina 7 bästa tips för en nybliven prepper. Bland annat sa jag då att det för min del handlar det mest om att vara mentalt förberedd och detta har varit ännu tydligare nu under pandemin.

Om man inte förstår hur jobbigt det kan vara att helt plötsligt vara isolerad så är det svårt att planera för det. Många tyckte nog från början att det var skönt att vara ledig eller jobba hemifrån och ja, det är det men sen kom tristessen. Att inte träffa sina kollegor på fikarasten och inga jobbluncher, inga afterwork och inga möten. Många tyckte att det var skönt och rogivande de första två månaderna men sen kom då tristessen insmygande.

Det kom en del från de äldre i familj och bekantskapskretsen att det tärde på tålamodet. Att inte få träffa barn och barnbarn blir extra jobbigt för de som redan tidigare var ensamma. När man kunde gå ut och handla så var man ändå en del av samhället men nu har de inte ens haft den möjligheten. En del kunde tidigare gå till biblioteket och sätta sig bara för att läsa en tidning och kanske prata en stund men även den möjligheten har varit borta. För de volontärer som har hjälpt till att handla har vi förstått att en del av arbetet har blivit att vara den, kanske enda, person som de träffat och jag har hört att många av dessa volontärer har spenderat en del tid med att bara prata en stund. Vi har alla ett behov av att ses och att bli bekräftade och till det räcker inte alltid ett telefonsamtal.

Nu när vi har ett facit kan vi börja jobba med att vara förberedda på andra tillfällen då isolering kan vara ett problem/bekymmer.

Hur gör ni? Har ni plan på vad som händer om ni blir avstängda från omvärlden under en kortare eller längre tid?